Från ex-jobb till ny glassprodukt
Linn Tsang drömmer om att starta ett företag som erbjuder svensk vegansk glass gjord med protein från sötlupin. Proteinextraheringen lärde hon sig under sitt ex-arbete på SLU.
– Det vore superhäftigt om man kunde få ut glassen i matbutikerna. Vad jag vet finns det ingen som erbjuder svensk vegansk glass, berättar hon.
För Linn handlar det om att erbjuda något hållbart på glassmarknaden eftersom hon brinner för hållbarhet. Hon har alltid försökt gå sin egen väg och tänkt på eget företagande.
– Det känns ganska läskigt innan man har kommit igång, för vad kommer detta innebära för mitt liv? I längden tror jag att jag kommer att bli lyckligast om jag får köra mitt eget race och göra det jag brinner för.
Letar gärna entreprenöriella lösningar
De senaste två somrarna har hon sålt blombuketter som hobbyverksamhet och tycker det varit roligt och kreativt.
– Jag bor i Ulleråker som ligger ganska nära Ultuna i Uppsala. Folk här är superpepp på att köpa lokalt. Det enda jag gjort är att ställa ut hinkar med blombuketter på min innergård med en swishskylt och pris.
Blombuketterna kommer från hennes egna odlingslotter.
– Jag kan lätt spendera tio timmar ute på lotten, det gör mig inget. Jag trivs som fisken i vattnet där ute. Jag är verkligen naturmänniska. Att vara ute och jobba med något som jag verkligen tycker om är guld värt.
Från jord till bord
Det var i samband med att hon skulle göra sitt examensarbete som hon halkade in på sötlupin och lupinglass.
– Jag var ute efter ett jord till bord-projekt och allra helst med baljväxter. När jag hörde av mig till min handledare, Marcos Lana, visste jag att han höll på med lupin och soja. Marcos var superpepp på att göra glass av lupin.
Linn berättar att de var ganska strikta med kvaliteten. Det skulle vara svenskt, ekologiskt och veganskt av hållbarhetsskäl. De visste att det går att göra lupinglass eftersom det finns ett företag i Tyskland som redan gör det.
– Det är ingen i Sverige som har gjort det, så det var nytt för oss. Jag började läsa på olika recept jag kunde hitta på nätet. Matnörd som jag är, fick jag till ett gott recept snabbt redan vid andra försöket. Inspiration till smak fick jag från mina odlingslotter där jag hade hallon, jordgubbar och fläder.
Lupin – som gjort för glass
Processen för att göra lupinglass börjar med att extrahera protein från lupinbönor i labb. Konkret krossar man lupinbönorna till ett fint mjöl och löser upp det i vatten för att sedan filtrera bort mjölet och fälla ut proteinet.
– Det är förvånansvärt lätt i teorin men för att fälla ut proteinet i praktiken krävs tillgång till rätt teknik, exempelvis centrifuger, annars får man vänta i många dagar för att det sakta ska sjunka i botten. Man använder ganska mycket vatten och storleken på behållarna som ska hålla allt mjöl och vatten kan vara en begränsning beroende på var man är.
Eftersom lupinproteinet är ett bra emulsionsmedel har det förmågan att binda ihop glassen på samma sätt som ägg skulle göra. Lupinproteinet är otroligt stabilt och skummar ganska mycket, vilket gör att det är bra att använda i exempelvis växtbaserad mjölk.
Ny produkt skapar möjligheter för odlarna
En av utmaningarna idag är att det är väldigt få som odlar sötlupin. Det finns en handfull odlare i Skåne som säljer till bland annat till Nordisk Råvara som Linn köpt bönorna ifrån. De säljer bönan som den är.
– Lupinbönan går att äta precis som ärtor, bondbönor och soja. Den vi odlar i Sverige finns i två varianter. Den ena sorten är vit och har storleken av en ärta och den andra är nästan svart och lite spräcklig, berättar Linn.
För att det ska bli en marknad av detta behöver företag och odlare jobba tillsammans och skapa möjligheter anser Linn. Det handlar om att få tag i råvaran för företagen och att det finns en efterfrågan för odlarna.
Utvecklingsstöd från SLU Holding
Efter ex-arbetet tog Linn kontakt med SLU Holding för att få stöd i att utveckla hennes affärsidé. SLU Holding har bidragit på olika sätt.
– Tillsammans har vi sett över potentialen i min idé och en patenjurist har undersökt möjligheten att patentera extraktionstekniken. Jag har även fått VFT-medel för att finansiera ett test för en större proteinextraktion i proteinfabriken i Alnarp. Det har varit väldigt värdefullt eftersom det skulle vara väldigt dyrt annars att genomföra privat, berättar Linn.
Extraktionerna i proteinfabriken resulterade i sju kg protein. Linn hade tidigare etablerat kontakt med Joel Lindqvist, 2014 års dessertmästare, i samband med ett nätverksmöte för företagare och odlare av lokala baljväxter. Genom Joel erbjöds hon att gratis komma och testa proteinet i skarp glassproduktion på en glassbar i Stockholm.
– Det är mycket matematik och kemi bakom glass som man inte har en aning om. Allt ifrån sockerhalt, textur, ingredienser och fryspunkt osv. Det är något jag måste sätta mig in i nästa skede för att förbättra och få till en bra lupinglass.
Härnäst för Linn blir att kolla möjligheter för att starta företag.
– Det handlar om att räkna och planera på vad jag skulle behöva för att sätta igång, exempelvis lokaler, maskiner, skriva en affärsplan. En affärsplan är viktig att ha för att kunna prata med investerare eftersom glasstillverkningen är “straightforward” men proteinextraktionen kräver en del potentiellt dyra investeringar.
VFT-medel
Forskare, studenter och anställda på SLU har möjlighet att, genom SLU Holding, söka anslag från Vinnovas valideringsprogram VFT. Medlen är till för att utveckla och validera innovativa idéer och forskningsresultat.
VFT har skapats för att effektivisera processen för att kunskap från universitet ska komma till användning i samhället i form av produkter och tjänster eller genom andra former av nyttiggörande.
Medlen söks i samråd med en innovations- och affärsutvecklare från SLU Holding.
